...när jag var liten var du min kusin som jag beundrade så mycket. Du var tv-kändis och på alla sätt något att se upp till.
Sen hände det något, vi började spela ihop. Först när du kom med i The Corbies och sedan när Du, jag och Robin ville pröva våra vingar och bilda eget. Då blev du även en av mina absolut bästa vänner. Videofilmen av Pure Malts första framträdande var både du och jag rörande överens om att den borde förvaras i någon form av bergrum för att inte nå allmänhetens ögon.
Den första perioden repade vi hemma hos mig på Kalkstigen. Senare blev det hemma hos Dan och Lena i Akalla. Jag vet inte hur många timmar vi suttit och nött ned soffan där, nästan alltid på samma ställen.
Vi genomförde spelningar som kunde fått vilket band som helst att dra öronen åt sig (gin och tonic, 6 cl/39 pix).
Men i takt med att åren gick sorterade vi bort de dåliga och behöll allt roligt. Ett riktigt lyft var när vi började spela helger på The Dubliner, något som både du och jag jobbade hårt för att det skulle bli av.
Du landade spelningen på Hamnfestivalen i Enköping åt oss och där gjorde vi ett sånt avtryck att det startades en grupp på Facebook i protest när vi inte fått spelningen ett år. Genom den spelningen fick vi också tag på Clazze med familj som bokade oss på sitt ställe Klara Hall, det ställe jag vet att du tyckte absolut bäst om att spela på och där vi nästan alltid hade roligast på scenen du och jag.
Under alla dessa mil till spelningar saknade vi aldrig samtalsämnen du och jag. Att driva Robin till vansinne genom att dra filmrepliker i 1 ½ timme i bilen på väg till Malmö gick alldeles utmärkt. Att diskutera sport eller vem som är den bästa gitarristen i Iron Maiden var också vanligt. När det fanns mer än ett hotellrum att tillgå var det oftast du och jag som delade rum. Vi spelade hockey på mitt medsläpade Playstation 2 och skrattade åt gamla spelningar, nya spelningar och diskuterade ständigt vart vi bäst kunde få tag i specialtryckta plektrum med bandets logga på.
Det känns ofattbart att jag aldrig ska få dela en scen med dig igen. Att jag aldrig ska få uppleva hur bra du var, både på och utanför scenen (du gjorde aldrig en dålig spelning), känns inte greppbart. Men du ska veta att jag älskar dig min vän och att jag alltid kommer sakna dig.
3 kommentarer:
MIljoner kramar vännen. Och några till! Du har ett fantastiskt minne och jag vet att du kommer att bära med dig André i tusen situationer i kristallklart minne inom dig. Han kommer att fortsätt få dig att skratta och han kommer fortfarande att ge dig den där varma känslan som bara en riktigt älskad vän kan. <3
Verkligen fint skrivet Stefan.
Jag är oerhört tacksam över att jag hann se er ihop på scen, det var verkligen en fröjd att se er spela! Jag minns när första skivan kom ut och hur imponerad jag var över att ni tagit er hela vägen från källaren på Kalkstigen (där jag själv suttit oräkneligt många timmar och försökt få Larry att köpa "whiskey" på er gamla PC) till en CD-print! Min äldsta vän Stefan; en rockstjärna!
Jag kan knappast föreställa mig hur tomt det känns just nu, men jag hoppas att du kan ta tillvara på alla fina minnen ni har ihop. Även om jag aldrig lärde känna André var det uppenbart hur mycket ni betydde för varandra. Synd att ni aldrig ringde och frågade mig vem Maidens bästa gitarrist är. Jag hade kunnat ge er svaret direkt ...
Hoppas att du vet att jag finns här för dig käre vän, även om det går lång tid mellan gångerna vi hörs och ses!
Mina kondoleanser till dig och Andrés övriga familj.
Fint skrivet Stefan! Lider verkligen med dig, hela Andrés familj och hans sambo och barn.
Livet känns verkligen orättvist ibland. Kramar från vår familj till dig Stefan och din familj.
Ta hand om er!
Anders W
Skicka en kommentar