Calle Schulman bloggar med stolthet om att han dräpt en huggorm (www.paf.com). Hans inte helt intelligenta bror bloggar också om händelsen med stolthet. Tydligen hade en orm förirrat sig in i trädgården där Alex Schulman lekte med sin dotter. Först lyckas han dra på sin dotter en möjlig framtida fobi genom att i panik lyfta upp henne och sen skrika "ORM" upprepade gånger. Sen kommer då lille(i dubbel bemärkelse)bror med en spade och ändar ormens liv.
Nu till problemet. Det var ingen huggorm. Istället har det lilla geniet dräpt en Hasselsnok, för övrigt en rödlistad art. Han är nu polisanmäld. Men det stora problemet här är att folk verkar ha fått för sig att huggorm är en livsfarlig orm. Låt mig då påpeka att det dör en person ungefär vart åttonde år pga huggormsbett. Samtidigt dör en person i snitt per år pga getingstick. I bägge fallen är det överkänslighet som ligger bakom dödsfallet. En huggorm utgör alltså en minimal fara för vuxna som barn. Dessutom är ett stort antal bett s.k. torra bett, dvs bett utan att något gift sprutas in. Lille och Store Schulman har alltså dels eventuellt närt ett ormhat via Schulmans dotter och dessutom visat sig mer än lovligt okunniga vad gäller ormar, långt under vad man kan begära.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag som lider av enorm ormfobi hade nog gjort exakt samma sak med mina barn. Även om det kanske inte är exemplariskt att skrämma ihjäl sina barn pga ett djur som de själva inte vet hur de ska förhålla sig till och därmed för vidare ormfobin på barnen. Rent instinktivt kan man inte styra impulshandlingar och det är kanske är så att herrarna schulman också hyser ormfobi. Jag kan inte tycka synd om en orm, om jag fick bestämma skulle inte kräldjur få finnas...
En impulshandling är att om du redan står med spaden i handen slå ihjäl ormen. Att höra någon ropa "orm", springa och hämta en spade och sedan dräpa djuret är inte impulshandling. Det är idioti helt i linje med vad bröderna Schulman har hjärnmässig förmåga till.
Skicka en kommentar