Hade en liten diskussion på jobbet. Det kom sig av att jag en gång hörde två tjejer prata om en ny kille som den ena hade träffat. Hon var så lyrisk för han hade ju "exakt samma intressen". Vilket ju är trevligt. Men sannolikheten för att det skulle vara sant var inte så jävla stor helt enkelt. Hennes största intressen var Teatersport, konst och kinesiska filmer.
Jag skrattade nästan högt när jag hörde det hela. Och vill helt enkelt passa på att slå fast följande: Tjejer, gällande väldigt, väldigt många killar så är det så här: Om han tror att han får ligga så sitter han med glädje igenom en hel kväll med rödvinspoeter och lyssnar till bulgarisk 70-talsprosa. Dom allra flesta killar vill dela sina tjejers intressen i början. Oavsett om det är kampsport, balett, fäktning, modern konst, övrig konst, simning, gång, curling, golf, film etc etc. Dom vill liksom inte sabba sina chanser. För i slutändan är det så att den rätta kemin som ska till för att man ska funka ihop inte alltid finns, även om man vill att den ska finnas där. Då jobbar man mer på dom intressen som finns. Hur jävla svårt kan det vara att förstå det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Ha! Du tror inte det där är ett fenomen som endast gäller för killar va? Hun' it works both ways... ;)
Eftersom jag inte är tjej så kan jag naturligtvis inte se på saken från det hållet.
Poängen är dock fortfarande, oavsett vilket håll det går åt, att man letar kemi där det inte finns.
Eller att man förstorar den kemi som faktiskt finns.
Tror helt ärligt att man helt enkelt oftare letar kemi som inte finns alls. Jag har gjort det ett antal gånger fram tills för ca 5 år sen.
Men när kemin finns brukar det inte gå att ta miste på å andra sidan! Sen måste man ju inte dela alla intressen för det.
Där har du ju en av grejerna. Det finns hur många som helst som så gärna VILL att det ska finnas kemi att dom helt blundar för det faktum att det finns noll, zilch, inget.
Intressen behöver inte vara lika alls. Ibland nästan bättre om man inte delar alla intressen.
Gillar din uppriktighet. Det du säger är sant och jag vet oxå att det kan vara likadant åt andra hållet.
Medan munnen pratar tar kroppen reda på om den man pratar med är intressant. Det går till via tysta signaler, dofter, kroppsspråk mm. Det du kallar kemi.
Antar att tjejerna på ditt jobb är ganska unga och inte lärt sig ännu...
Tja unga och unga, dom har väl cementerade åsikter som man inte rubbar i första taget. Men det ger ju å andra sidan underlag för diskussioner. Att det funkar lika åt bägge håll är liksom en självklarhet. Men som jag sa förut så har jag som kille svårt att sätta mig i tjejens sits :-). Tack för en bra kommentar.
Skicka en kommentar